Den 25 september 2025 meddelade EPO:s utvidgade överklagandenämnd (”EBoA”) sitt beslut i ärende G 2/24, det tredje i en rad av EBoA:s senaste beslut (se: G 1/24 och G 1/23). Beslutet behandlar den processuella ställningen för en tredje part som ansluter sig som intervenient i överklagandestadiet. Beslutet kommer sannolikt inte att leda till någon förändring i praxis, eftersom det inte medför någon väsentlig ändring av rättsläget.
Bakgrund
G 2/24 har sin grund i en hänskjutning i mål T 1286/23 rörande det europeiska patentet EP2941163B1 (nedan kallat ”patentet”), som skyddar en pulserande hudrengöringsenhet. Patentet, som numera ägs av Foreo Limited (nedan kallat”Foreo”), blev föremål för invändning vid EPO av Beurer GmbH (nedan kallat”Beurer”).
Två år senare mottog Geske GmbH & Co KG (”Geske”) ett brev från Foreo där man hotade med ett intrångsförfarande avseende patentet. Vid den tidpunkten var det för sent för Geske att på ett giltigt sätt bestrida patentet genom en invändning, varför Geske istället försökte träda in i det pågående invändningsförfarandet mellan Foreo och Beurer, i enlighet med artikel 105.1 i EPC.
Invändningsavdelningen vägrade dock att ta upp Geskestvå försök till ingripande, eftersom ett rent hot utan ett rättsligt förfarande om intrång inte utgör tillräcklig grund. När en civilrättslig talan mellan Geske och Foreo officiellt väcktes – delvis på grund av brister i det tyska rättssystemet – hade den pågående invändningsförfarandet mellan Foreo och Beurer vid EPO redan avslutats: patentet hade upprätthållits i ändrad form.
Beurer överklagade EPO:s beslut i syfte att få patentet helt ogiltigförklarat, och Geske fick slutligen möjlighet att beviljas rätt att delta i förfarandet som intervenient. Beurer drog därefter tillbaka sitt överklagande, och överklagandenämnden måste avgöra om överklagandet kunde fortsätta med Geske som ”intervenient/klagande”.
Följande fråga hänsköts därför till EBoA:
Kan förfarandet, efter det att alla överklaganden har återkallats, fortsätta med en tredje part som har trätt in i målet under överklagandeförfarandet? Kan den tredje parten i synnerhet erhålla en ställning som överklagande part, motsvarande ställningen för en person som har rätt att överklaga enligt artikel 107, första meningen, i EPC?
Beslutet
Situationen påminner starkt om den i beslut G 3/04, där EBoA i tydliga ordalag fastslog att förfarandet, efter det att det enda överklagandet återkallats, inte får fortsätta med en tredje part som trätt in i målet under överklagandeförfarandet.
Behovet av denna hänskjutning uppstod dock eftersom överklagandenämnden – kanske av sympati för Geskesståndpunkt – var benägen att låta Geske ”komma ikapp” och fortsätta överklagandet, och därmed avvika från G 3/04 och G 1/94. Nämnden hade motiverat detta med att, även om Geske inte hade varit part i förfarandet i första instans i den mening som avses i art. 107 EPC, var hans intervention motiverad av ett legitimt privat intresse, med tanke på det nationella intrångsförfarandet som han var inblandad i. Det föreföll ”övertygande” för överklagandenämnden att kraven i artikel 107 EPC (att endast en part i förfarandet får överklaga) skulle ha företräde framför bestämmelserna i artikel 105.2 EPC (att interventioner ska behandlas som giltiga invändningar).
Denna mellanliggande motivering övertygade inte EBoA. I beslutet konstateras inledningsvis att de relevanta rättsliga bestämmelserna (art. 105 och 107 i EPC) inte hade ändrats väsentligt sedan G 3/04 utfärdades, och att det därför inte fanns någon anledning att avvika från det. Svaret på den hänvisade frågan måste därför bli nekande. EBoA ägnade därefter en del utrymme åt att på nytt granska resonemanget i G 3/04 och bekräfta det utifrån grundläggande principer.
EBoA fokuserade på EPO:s överklagandenämnders roll som rättslig instans i förfaranden enligt EPC. Rätten att inleda och avgöra förfaranden i detta skede tillkommer helt och hållet parterna. Även om överklagandenämnderna kan besluta att fortsätta förfarandet på eget initiativ är detta i princip endast lämpligt vid administrativa instanser i första instans, medan”i den rättsliga överklagandestadiet inför överklagandenämnderna har principen om parternas bestämmanderätt företräde, eftersom allmänintresset i första hand och i tillräcklig utsträckning skyddas genom [tillgången till den nio månader långa invändningsperioden för tredje part]” (Beslut, 60–61).
En intervenient kan inte åtnjuta en bättre eller annorlunda ställning än en part som inte har överklagat. Det enda undantaget från denna regel är att en intervenient har rätt att åberopa egna invändningsgrunder enligt artikel 100 i EPC, eftersom denne logiskt sett inte har haft någon möjlighet att göra detta före interventionen (beslut 63).
Man granskade även de ståndpunkter som tidigare överklagandenämnder (T 1108/02, T 439/17) samt olika domstolar och rättssystem (däribland brittiska domstolar och UPC) intagit i liknande situationer, i ett lovvärt försök att sträva efter en harmonisering av förfarandena med relevanta rättsordningar.
Avslutningsvis är det intressant att notera att även om EBoA höll fast vid sin ståndpunkt och, vilket är ovanligt, fattade beslut i ärendet utan att hålla muntliga förhandlingar, hade de flesta av deamicus curiae-inlagor som den mottog (inklusive den från EPO:s ordförande själv) åtminstone delvis argumenterat för det motsatta utfallet. Det verkar som att även ”vänner” ibland kan vara oense om vad som utgör en behörig part!
Sammanfattning av beslutet och råd
- En intervention som ingivits i ett överklagandeförfarande utgör endast ett komplement till överklagandeförfarandet. Om alla överklaganden dras tillbaka kan förfarandet inte fortsätta enbart med intervenienten.
- Att vara svarande i intrångsförfaranden som omfattar flera jurisdiktioner kan bli kostsamt och tidskrävande, varför klienterna bör överväga att förekomma konkurrenternas nationella eller UPC-intrångsmål genom att i god tid lämna in invändningar till EPO.
- Att förlita sig på möjligheten att träda in i pågående invändningsförfaranden kan vara riskabelt, eftersom en part som träder in, beroende på vilket skede förfarandet befinner sig i, kanske inte åtnjuter fullständig status som invändare.
Om du önskar rådgivning om invändningar eller överklaganden vid EPO, vänligen kontakta någon av författarna: Jennifer Atkinson, Jonathan Myers eller Werther Vecchiato.
”Precis som i sitt tidigare beslut G 3/04 fastslår EBoA – i tydliga ordalag – att förfarandet, efter det att det enda överklagandet har återkallats, inte får fortsätta med en tredje part som har trätt in i målet under överklagandeförfarandet.”
