Den gemensamma patentdomstolen (UPC) har meddelat sitt första avgörande om patentintrång genom ekvivalens i målet Plant-e Knowledge B.V. & Plant-e B.V. mot Arkyne Technologies S.L. (även känt som Bioo) (UPC_CFI_239/2023). Detta mål utgör ett viktigt prejudikat och ger insikt i hur patent kommer att tillämpas inom det enhetliga systemet. Genom att jämföra detta avgörande med brittisk rättspraxis, särskilt målet Actavis mot Eli Lilly [2017] UKSC 48, kan vi undersöka hur begreppet ekvivalens utvecklas inom europeisk patenträtt.
Tvisten gällde ett patent (EP2137782) som ägs av Plant-e och som avser en metod för att alstra el med hjälp av levande växter. Käranden hävdade att Bioos produkter gjorde intrång i patentet, trots att de inte på ett identiskt sätt återgav den patenterade uppfinningen.
Vid sitt beslut bedömde UPC om Bioos produkt omfattades av patentets tillämpningsområde genom att tillämpa ett test i fyra steg, där man prövar om skillnaderna mellan den patenterade uppfinningen och den produkt som påstås göra intrång är så obetydliga att uppfinningens centrala koncept förblir oförändrat.
Det fyrdelade testet
En variant motsvarar ett element som anges i patentkravet om följande fyra frågor besvaras jakande:
i. Teknisk likvärdighet: löser varianten (i huvudsak) samma problem som den patenterade uppfinningen och fyller den (i huvudsak) samma funktion i detta sammanhang?
ii. Rättvist skydd för patentinnehavaren: är en utvidgning av skyddet proportionerlig i förhållande till ett rättvist skydd?
iii. Rimlig rättssäkerhet: kan en fackman utläsa av patentet att omfattningen är bredare än vad som bokstavligen anges i patentkraven?
iv. Är den produkt som påstås utgöra intrång ny och uppfinningsrik i förhållande till känd teknik?
Domstolen kom fram till att Bioo-produkten gjorde intrång i patentet enligt ekvivalensprincipen.
Jämförelse med den brittiska patenträtten om ekvivalens
Storbritanniens högsta domstol omdefinierade tillämpningen av principen om patentintrång genom ekvivalens i målet Actavis mot Eli Lilly och införde ett test bestående av tre delar:
i) Uppnår varianten – trots att den inte faller inom den bokstavliga innebörden av patentets relevanta krav – i huvudsak samma resultat på i huvudsak samma sätt som uppfinningen, dvs. den uppfinningsidé som framgår av patentet?
ii) Skulle det vara uppenbart för en fackman, som läser patentet vid prioritetsdagen men vet att varianten uppnår i stort sett samma resultat som uppfinningen, att den gör detta på i stort sett samma sätt som uppfinningen?
iii) Skulle en sådan läsare av patentet ha dragit slutsatsen att patentinnehavaren ändå avsåg att en strikt efterlevnad av den bokstavliga innebörden av patentets relevanta krav var ett väsentligt krav för uppfinningen?
Viktiga skillnader och konsekvenser
Både UPC:s och Storbritanniens tillvägagångssätt erkänner en ekvivalensdoktrin vid patentintrång, vilket kan förhindra orättvis kringgående av patenträttigheter genom att man exempelvis gör mindre, oväsentliga ändringar av en produkt (eller process) som ligger utanför den bokstavliga omfattningen av patentkravet. Båda verkar vara patentinnehavarvänligt utformade tillvägagångssätt och har liknande bestämmelser när det gäller att beakta de tekniska skillnader som varje alternativ medför. UPC:s prövning kräver dessutom att man beaktar ett utökat ”rättvist skydd för patentinnehavaren”, med ett inslag som tar hänsyn till om detta är ”proportionerligt”, vilket saknas i den brittiska versionen. Dessutom kräver UPC att den påstått intrångsgörande produkten i sig ska vara ny och uppfinningsrik i förhållande till känd teknik, vilket tillför ytterligare ett analysinslag.
UPC-domen är en förstainstansdom, och det kan därför bli större klarhet kring UPC:s tillvägagångssätt när det finns domar från överklagandeinstanser; detta står i kontrast till den brittiska Actavis-domen, som är en dom från Högsta domstolen och därmed den högsta rättsinstansen i Storbritannien.
I takt med att UPC bygger upp sin rättspraxis kommer dess syn på ekvivalens därför att bli tydligare, men de första tecknen tyder på att domstolen är benägen att tolka patentkrav på ett annat sätt än de brittiska domstolarna, och det är troligt att omständigheterna i varje enskilt fall kan vara avgörande för om den ena domstolen gör en mer fördelaktig tolkning av ekvivalens än den andra.
Här på Barker Brettell har vi erfarna jurister som kan ge dig råd i tvistefrågor. Om du vill veta mer är du välkommen att kontakta författaren eller din vanliga kontaktperson hos Barker Brettell.
”Både UPC:s och Storbritanniens tillvägagångssätt bygger på principen om likvärdighet vid patentintrång, vilket kan förhindra otillbörlig kringgående av patenträttigheter”
