Det finns många innovationer inom kosmetikbranschen som kan bli föremål för patentansökningar, och dessa kan utgöra en värdefull tillgång för företag. Europeiska patentansökningar som avser kosmetiska användningsområden och metoder kan dock möta invändningar om att de avser icke-patenterbart föremål, om de anses omfatta en terapeutisk metod.
I likhet med många andra patentverk förbjuder Europeiska patentverket beviljande av patent på ”metoder för behandling av människors eller djurs kroppar genom kirurgi eller terapi samt diagnostiska metoder som tillämpas på människors eller djurs kroppar” (artikel 53 c i EPC).
Detta får enorma konsekvenser. Om en kosmetisk metod anses även innefatta eller omfatta en behandlingsmetod kommer den att anses vara icke-patentierbar, även om ingen terapeutisk metod var avsedd och syftet med metoden var rent kosmetiskt.
Det skulle till exempel vara lätt att missta en metod för att bleka mänskliga tänder för en rent kosmetisk metod. Det har dock fastställts både i brittiska domstolar och vid EPO (T290/86) att metoder för borttagning av tandplack, trots att de är avsedda för kosmetiskt bruk, oundvikligen har terapeutiska fördelar när det gäller att förebygga karies och tandköttssjukdomar. Eftersom det i detta fall inte är möjligt att skilja den terapeutiska effekten från den kosmetiska effekten kan patentansökan inte begränsas till den kosmetiska effekten, och metoden ansågs därför inte vara patenterbar.
Följaktligen kommer uppfinningen att anses vara icke-patentierbar i de fall där den kosmetiska effekten anses vara oundvikligt och oupplösligt kopplad till en motsvarande terapeutisk effekt.
Under vissa omständigheter, om den kosmetiska effekten är tydligt identifierbar och kan skiljas från den terapeutiska effekten, bör förekomsten av en eventuell terapeutisk effekt i en kosmetisk metod dock inte hindra att metoden kan patenteras.
Exempelvis har Europeiska patentverkets överklagandenämnd fastställt en åtskillnad mellan terapeutisk och icke-terapeutisk användning av samma metod eller produkt i ärenden som T144/83 och T 584/88. I T 584/88 betraktades en patentansökan avseende behandling av snarkning som antingen terapeutisk i de fall där snarkningen var hälsoskadlig, eller icke-terapeutisk om snarkningen endast var besvärande. I detta fall godtogs att även om det var svårt att dra en exakt gräns mellan hälsoskadlig och endast besvärande snarkning, borde detta inte hindra godkännandet av ett metodkrav för det senare fallet. I T 584/88 kunde kammaren alltså i praktiken skilja mellan två grupper av personer: de som led av ohälsosamt snarkande och de som led av störande snarkande. Detta gäller även i T 144/83, där en åtskillnad mellan personer som led av lätt övervikt och de som led av fetma gjorde det möjligt att skilja den kosmetiska effekten från den terapeutiska användningen.
I ett nyare ärende, T1916/19, bedömde Europeiska patentverkets granskningsavdelning en icke-terapeutisk metod som innebar applicering av en gel med starka antimikrobiella egenskaper i syfte att förbättra kroppslukten som oskiljaktigt förknippad med en terapeutisk antimikrobiell effekt, med motiveringen att den även skulle avlägsna patogena bakterier och därmed ge en profylaktisk effekt mot smittämnen. Vid överklagandet instämde inte överklagandenämnden med granskningsavdelningen, utan ansåg att den påstådda metoden, beroende på omständigheterna, kan vara av icke-terapeutisk eller terapeutisk karaktär. Att till exempel avlägsna icke-patogena bakterier som orsakar obehaglig kroppslukt genom att applicera en deodorantkomposition är inte terapeutiskt, utan rent kosmetiskt. Nämnden godkände en disclaimer i patentkravet som begränsade tillämpningen till icke-terapeutiska metoder och uteslöt terapeutiska metoder.
I mål T 36/83 beskrevs uttryckligen två mycket olika egenskaper hos en förening som används vid behandling av komedoner, nämligen dess antibakteriella och hygieniska verkan. I detta fall gjorde användningen av termen ”kosmetisk” i patentkraven det möjligt att genom en disclaimer utesluta den icke-patenterbara terapeutiska behandlingen från ett icke-terapeutiskt metodkrav.
I dessa fall kan en metod vara terapeutisk eller kosmetisk beroende på vilken konsument som använder produkten, produktens avsedda användning eller det objekt som behandlas. Att i patentansökan tydligt ange en åtskillnad mellan användningsområdena eller uttryckligen ange ”kosmetisk”, hänvisa till ”en icke-terapeutisk metod” eller använda en ansvarsfriskrivning för att utesluta den terapeutiska användningen kan därför vara godtagbart för att skilja mellan den kosmetiska och den terapeutiska effekten. Ändå måste skillnaden mellan effekterna vara tydligt identifierbar, och effekterna får inte vara ”oupplösligt sammankopplade” eller ”oskiljaktigt förknippade” med varandra. I målen T1635/09 och T767/12 konstaterades till exempel att den ansökta metoden i sig omfattade terapeutiska effekter, och därför förändrade inte en disclaimer som definierade den ansökta metoden som ”icke-terapeutisk” situationen.
Det är därför viktigt att överväga om en kosmetisk metod – och patentansökans krav avseende denna metod – i förbigående skulle kunna innefatta eller omfatta några terapeutiska effekter, och om så är fallet bör man överväga om dessa terapeutiska effekter tydligt kan särskiljas från den kosmetiska effekten och därmed anses inte omfattas av patentansökans krav. Huruvida den terapeutiska effekten och den kosmetiska effekten kan särskiljas eller inte kan bero på vad som beskrivs i patentansökan och på formuleringen av det aktuella patentkravet. Detta understryker vikten av att noggrant utforma europeiska patentansökningar inom den kosmetiska sektorn, vilket gör det väl värt att söka hjälp hos en europeisk patentombud.
Barker Brettell har en särskild avdelning för kosmetikbranschen. Om du vill diskutera olika alternativ för att skydda din uppfinning är du välkommen att kontakta någon av författarna, Ana Vesperinas eller Lucy Trueman, eller vända dig till din vanliga advokat hos Barker Brettell.
